Inledning
Denna sida kommer att belysa ett nytt koncept som vi kallar för Dynamiska Ekoenheter för Klimat och Omställning (DEKO). Konceptet utvecklades av Rafael och kompletterades av Eva Jonsson.

Innehållet för denna vision har utvecklats vidare från många andra dokument såsom medborgarförslag och andra dokument som handlar om visioner för stadsodling i Hästa gård.

————————————————————-

Från DEKO-gårdar till DEKO-byar (för diskussion)

1.- Inledning

Huvudsyftet av denna text är att använda som underlag för en tidningsartikel och utveckling av ett projektide som jag har föreslagit till nätverket som kallas för ”Pow-wow”. Hittills har jag knutit en samarbetspartner som kommer skriva under artikeln, Eva Jonsson, NOrdBruk. Övriga i nätverket Pow-wow är välkomna att sluta upp bakom artikeln som kommer lite senare.

Min presentation är ganska omfattande och kritisk till vårt nuvarande jordbruks och samhällssystemet. Detta beror på hur jordbruket utvecklats de senaste 20 åren, på min kultur, akademiska och ideologisk bakgrund.

Jag visar bl.a. en del av mina hittills samlade kunskaper under mitt arbete och sysselsättning som stadsodlare i Stockholms område och mina erfarenheter från deltagande i olika evenemang bl.a. i Sveriges Lantbruks Universitet (SLU) regi. Jag hoppas att mina förslag kan väcka intresse från forskare, finansiärer, föreningar, stat och/eller kommuner.

Min personliga forskningsmetod har varit ”Aktionsforskning” som jag lärt mig när jag skrev min D-uppsats för att diplomera mig som Agronom i Peru. I Sverige har jag inte haft någon officiell forsknings uppdrag med anknytning till den akademiska världen. Förutom ett kort samarbete med Stockholm Resilience Center. Men jag har deltagit i flera evenemang bl.a. i Södertälje kommun och i Sveriges Lantbruks Universitet(SLU).

2.- Bakgrund

Att vi lever i en klimatkris. Enlig FN:s generalsekreterare Antonio Guterres (Han uttryckte sig vid COP27:FN:s egyptiska klimatmöte) är som att vi befinner vi oss på en” motorväg mot klimat helvetet med foten fortfarande på gasen”. Vilket kräver extraordinära insatser på alla nivåer i samhället, inte minst i den akademiska världen och omställnings rörelser.

2.1- Antropocentrism vs ekocentrism?

Ur ett historiskt perspektiv kan vi säga att vår västcivilisation har utvecklats i en antropocentristisk riktning. Med antropocentrism som ett paradigm menar man att, som kristna tror baserad på Bibel, att vi människor är skapade av Gud och vi har rätt att ”förvalta” naturen som vi vill.  (Ett bevis på detta är att 95% av biomassan i djurvärlden i hela världen  består  av antingen vi människor eller våra djur), och vi måste ändra till ett annat paradigm som man kan kalla för ekocentrism. Med ekocentrism menas att vi människor är en del av naturen och inte har kapacitet att ”förvalta” naturen som vi har gjort hittills i västvärlden.  Inom jordbruket i Sverige kan man tydligt se att ”det konventionella jordbruket” följer paradigmet antropocentrism. Ett exempel på det är när våra humlor och bin utrotas genom att deras naturliga livsmiljöer tas bort eller förgiftas.. Skulle jordbruket bygga på ekocentrism skulle urfolkstänkande få gälla dvs att vi behöver vårda och skydda vår natur så att ekosystemen fungerar på ett hållbart sätt för alla kommande generationer. Här skulle ett jordbrukssystem byggt på agroekologi passa in.

2.2.- Urbaniseringen som problem för klimatet?

De snabba urbaniseringarna i Sverige och i hela världen, med alla konsekvenser som vi känner till, är ett stort problem för vår planet. I städer kan man hitta allt från helvetet till himlen men nästan allt på bekostnad av naturen. Därför kan städerna, för vår moder jord fungera som en sorts ”cancer” om vi inte planerar långsiktigt och tar hänsyn till naturen.

För 100 år sedan bodde ungefär 90% av befolkning på landsbygden. De flesta var bönder som levde på jordbruk. Nu är c.a. 1.5 % av befolkning är bönder. Vilket har ändrat vår livsstil och påverkan av klimatet radikalt.

2.3.- EU-inträde har haft negativa konsekvenser 

För jordbrukets långsiktighet har inträdet i EU varit negativ. Om vi inte rättar till, det kan bli för sent. Om detta kan vi läsa i en väl argumenterad artikel som undertecknas av flera organisationer som heter Ett manifest för jordbrukets övergång för att hantera den systematiska klimatkrisen. Kan man förstå att det behövs akuta och viktiga åtgärder för att bevara och återerövra ett hållbart jordbruk och en livskraftig landsbygd. Lokal livsmedelsproduktion och matsuveränitet är centrala aspekter för att lösa klimatkrisen.

EU:s jordbrukspolitik CAP gör att bönderna behöver producera storskaligt för att bli konkurrenskraftiga och så göra maten så billig som möjligt.  Vilket hotar små och medelstora böndernas existens. De stora konventionella jordbruken som använder kemisk gödsel och bekämpningsmedel har skadat allvarlig mångfalden av både flora och fauna. Naturen har kommit i obalans vilket gör att ekosystemtjänster också har minskat kolosalt. T.ex. har nästa en tredje del av alla pollinerande bina i Europa försvunnit under en 10-årsperiod.

Man kan säga att det konventionella storskaliga jordbruket som stöds av EU:s jordbrukspolitik spelat ut sin roll. om Sverige vill hänga med 1,5 grader gränsen i klimatmålet bör hela systemet snarast fasas ut, innan skadorna blir ännu större.

Klimatkrisen kräver flera systematiska och omfattande åtgärder som går över/disciplinära, kulturella och institutionella gränser.

Gräsrots alternativ har nonchalerats hittills. T.ex. en stor grupp av människor med invandrar-bakgrund som kan odla, är i princip nonchalerade i Sverige.

De få försök att på allvar integrera människor med invandrarbakgrund till odlingsverksamhet har varit misslyckade t.o.m. motarbetats av både tjänstemän och politiker. T.ex på den kommunalt ägda gården ”Hästa gård” i Stockholm Stad, Stockholms län där ett initiativ för ekologisk odling har avvecklats.

 2.4.- Mina erfarenheter från Hästa gård-Akalla –Stockholm

I Hästa gård försökte, vår förening för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF) ( läs mer på www.gulliga.se), före avhysning, tillämpa en ”Dynamisk ekoenhet” för omställning. Vår huvudverksamhet handlade om en kollektiv stadsodling på cirka två hektar mark och odlade ca 30 olika grönsaker.  Vår förening gjorde allt för att få stanna och få möjlighet att vidare utveckla en preliminär DEKO-vision. Men politiker och tjänstemän ställde sig inte bakom.  Därför slutade allt med avhysning från gården, trots en framgångsrik organisering och odlingssäsong.

Om händelser, efter avveckling, i ”Hästa gård” kan man läsa i en artikel i Nyhetsbyrån Järva här https://www.nyhetsbyranjarva.se/?s=hästa+gård

3.- Vad bör göras

För att möta klimatkrisen behöver Sverige gå mot matsuveränitet och få mindre och medelstora jordbruk att bli fler i Sverige. Sverige behöver ur ett beredskapsperspektiv producera mer mat i Sverige. Då klimatkrisen skapar enormt svåra konsekvenser för alla jordbrukare inom EU pga av torka och bränder behöver Sverige ta vara på all jordbruksmark till produktion av mat. Sverige behöver flerdubbla antalet bönder och se till att skapa jordbruk/jordbruksförtag som bidrar till att minska klimatförändringarna. Detta kan också göras på ett sätt som gör samhället mer inkluderande och robust där alla samhällsklasser har möjlighet att bidra.

Flera ovanliga idéer kan vara värt att testa i kristider. Det finns en uppsjö av alternativ och lösningar som kan tillämpas om viljan finns. T.ex en grund material för diskussioner kan användas en bok utgiven av Naturskydsföreningen som heter ”Ett hållbart liv” vilket innehåller 365 diskussions punkter. Argument i naturskyddsföreningens år rapport för 2022 (se i denna länk i you tube: https://www.youtube.com/watch?v=NXfFWbGOlhs). Kan man också analyseras för att utveckla aktiviteter och projekt idéer för klimatomställning.

Myndighet för Samhällsskydd och Beredskaps(MSB):s roll räcker inte i dessa kristider och därför skulle behövts flera offentliga organ engageras för att nå förändring innan det blir för sent. Kommuner, länsstyrelser och staten tillsammans med småbrukarorganisationer, miljöorganisationer och gräsrötter skulle kunna utveckla ett fungerande omställnings-alternativ.

Men den hållbaraste process som kan göra stor skillnad i längden skulle vara att folk från städer börjar flytta till landsbygden med självförsörjningsmöjligheter. Detta kräver ett tillvägagångsätt som är genomtänkt och planerat. I dagens läge kan man säga att bosätta sig på landet, med alla positiva förändringar som tekniken har gett oss, kan man betrakta som ett lyft av levnadsstandarden för tidigare stadsbor. Att bli en lokal producent av mat på landsbyggden skulle vara den värdefullaste sysselsättningen och livsstilen.

3.1.- Folkmobilisering för nytt liv och ny livsstil viktig för omställning

Senaste tider har vi sett några försök för mobilisering av folk från städer till landsbyggden. Den första exempel är Greklans desperata flytning av folk till landsbygden i början av 2000-talel p.g.a en djup ekonomisk kris i städer. I Peru och andra länder, har desperata folk p.g.a ”Corona krisen” lämnat städer kaotiskt och med en stort lidande. Och kan man hitta massor av exempel om folks omflytningar på senare tid.

Den har gången vet vi inte hur vi skall organisera ruraliseringen. Men försök att uppmuntra jordbruk som tillämpar Community supported Agriculture (CSA) som kan kallas för “Andeljordbruk” är en möjlig väg. Alltså en grupp konsumenter bli prenumeranter i en CSA enhet och betalar i förskott till odlarens för produktionskostnader och lön. Efter skörden betalar odlaren tillbaka till sina medlemar med produkterna från odlingen. Regioner och kommuner kan också bidra genom att upphandla från lokala odlare och bönder.

4.- DEKO-Visionen

Vad menar jag med DEKO visionen?

Dyamiska Ekoenheter för Klimat och Omställning(DEKO) är ett koncept som kan sammanfattas på följande sätt:

4.1.- Dynamiska

I en situation därklimatnödläge råder kan man inte komma med gamla traditionella fasta lösningar t.ex. att jordbrukare arrenderar mark tillsvidare. Det skulle behövas dynamiska/flexibla arrendekontrakt istället. T.ex för en säsong i taget, areal som anpassar sig till odlarens kapacitet och behov. Huvudsyftet skulle vara att ge stadsbor träning för att kunna bli en självständig jordbrukare på landsbygden efter 1-3 år Jordbrukarna ska ges möjlighet att få inspirerande kunskaper om bl.a cirkulär ekonomi, permakultur, agroekologi, agroforestry, biodynamisk odling, urfolksteknik och regenerativa odlingar.

4.2.-Ekoenhet

Ekoenhet som begrepp utvecklades av författaren Bjorn Försberg genom sin bok som heter Omställningens tid.

Jag ser också i namnet ett begrep som är värt att adoptera därför att ekologi som har direkt koppling till klimatet har olika aspekter såsom; Odling, livsmedel, djur, handel, hushåll, hälsovård, boende, energi, transporter, återbruk, hantverk, fritid, kultur och ekonomi. Alltså kan man inte förenkla alla aspekter till bara jordbruk som i gamla tider, för att uppmuntra och stimulera stadsbor för att flytta till landsbygden måste man erbjuda andra civilisatoriska framgångar som mänskligheten har skapat genom t.ex den digitala tekniken, andra multidisciplinära lösningar.  Att göra livet mer meningsfullt i landsbygden, genom digital teknik skulle underlätta människornas liv i de nya miljöerna.

Om olika ekologiska lösningar för allt som behöver för att leva i landsbygden kan man läsa i boken Handbok för vardagsekologi utgiven av Informationssbyrån, Box 2060 ,580 02 Linköping.

4.3.- Resurser/förutsättningar för DEKO-visionen i stora städer såsom Stockholm

Klimatkrisen öppnar bättre förutsättningar för jordbruket i Norden. Odlingsperioder kommer kunna förlängas och i Sverige finns god tillgång till sötvatten. Om politiker och tjänstemän satsar på DEKO visionen och andra omfattande lösningar skulle Stockholmsregionen kunna bli mer självförsörjande på mat.

Jag tror att i flera stora städer finns ungefär samma resurser/förutsättningar för utveckling av kreativa processer som gynnar hållbara lösningar för klimatkrisen. Följande är några punkter som gäller Stockholm län.

För det första, har vi den andra största sötvatten reserven i hela världen nära en huvudstad, efter Amasonas, plus mycket regn. Men vattnet bör göras tillgängligt för jordbruket.

För det andra, finns stora utrymmen i alla tunnlar och skyddsrum från kalla kriget runt om i hela Stockholm, som kan användas som växthus för plantor med lite extra belysning. Senare i april och maj omplanteras de små plantorna ute på friland.

För det tredje har vi nästan 800 000 arbetslösa som skulle kunna arbeta med odling och rutiner i samarbete med Arbetsförmedling. Folk som får kontakt/sysselsättning med gröna näringen skulle må bättre och t.o.m. bli bönder med lite hjälp under ganska kort tid.

För det fjärde finns många kreativa/uppfinningsrika människor som skulle kunna utveckla redskap, rutiner och andra resurser för den gröna näringen. Andra såsom människor från den akademiska världen, föreningar och näringslivet skulle vara med i olika grad. Teori om de multipla intelligenserna skulle hjälpa oss att mobilisera folk om vi har bestämda mål.

4.4.- Hur skulle en DEKO-gård se ut?

Syftet i denna text är att väcka intresse för en bred diskussion. Därför presenterar jag några punkter som kan användas som underlag: Ägare till gårdar kan vara föreningar, privatpersoner genom andeljordbruk eller andra former.

1. a) Dynamiska ekoenheter betyder att t.ex storleken av marken skulle  vara anpassad till medlemmarnas behov/kapacitet.  Men huvudsyftet skulle vara inlärning och träning för att bli självförsörjande och stegvis förbereda sig för att flytta till landsbygden. Permakulturteknik eller andra former såsom agroekologi, regenerativa jordbruk och biodynamisk odling kan testas dynamiskt.
2. b) Ägaren, kollektivt eller privat, skulle börja som ett projekt och utvecklas till ett ”andelsjordbruk “omkring stora städer.
3. d) Gemensamma byggnader som bör finnas är allaktivitetshus, växthus, toaletter, verkstad, återvinningsplats, komposteringsplats, jordkällare, scen/mediaavdelning, solpaneler/vindkraftverk, huvudtorg. Alla dessa byggnader har pedagogiska och sociala syften som passar med ekoenheter..
4. c) Inlärnings lotter/enheter

En del av inlärningslotter/träningslotter, som varierar mellan 100- 5000 kvm, kan användas till byggnation av olika slag och resten bör användas till odling eller permakulturlösningar. Odlingsbäddar kan designas kreativt beroende på personligt intresse, kunnighet eller vilka produkter som man väljer att odla. Inlärningslotter skulle utvecklas koordinerad mellan andra aktörer eller enligt det flexibla kontraktet. Alla insatser skulle syfta till att deltagare tränar för att kunna flytta till landsbygden i till någon form av DEKO-byar.

De föremålen som kan finnas i inlärningslotter kan vara följande:

– Ett litet hus (det kan finnas en färdig modell eller kan byggas med permakultur teknik)

– Tappkran för vatten alternativt pump för bevattning.

En hobby enhet, om intresse finns, som kan ha samma storlek och/eller modell som stugan eller ett skjul. Detta hus ska användas för hobby eller utvecklingsverksamhet baserad på teori om de multipla intelligenserna, Inlärnings lotter skulle locka framför allt ungdomar och omotiverade stadsbor.

 4.5.- Varför en DEKO-byarsverksamhet?

DEKO byar behövs för att en del av behoven i byarna skulle lösas kollektivt. För en enstaka bonde skulle vara svårt att lösa sina behov, om han/hon inte är en rik person på grund av svårigheter som brukar innebära en radikal livsstilsändring. Därför solidaritet och ömsesidighet skulle vara nästan en regel i DEKO-byar. En DEKO-by skulle se ut ungefär lik DEKO-gårdar. Men det behövs mer utveckling av konceptet som kan göras med hjälp av andra kunniga såsom SLU och NORDBRUK.

4.6.-Varför DEKO-gårdar och DEKO-byar samtidigt?

Kommunikationen och kopplingen mellan landsbygden och städer är nyckel för en hållbar omställning. T.ex om en andelsbonde flyttar till landsbygden behöver han utveckla sin ekoenhet med olika resurser som behöver vara tillgängliga. Medlemmar till andelsjordbruket som drivs av bonden kan hjälpa till på olika sätt för att bonden ska kunna lyckas. På det viset ska flera bönder motiveras att starta med samma tillvägagångsätt.

Från städer skulle en DEKO-gård kunna göra allt för att uppmuntra människor att lära sig olika aspekter av livsmedelproduktion för att klara sig på landsbygden. På landsbygden skulle det finnas en liknande DEKO-by som ska attrahera människor från städer att flytta in.

5.- Sammanfattning till artikeln?

Jag(Rafael) föreslår att det från den ovanstående texten görs en sammanfattning som kan publiceras som artikel i massmedia och även användas som underlag till ett projektidé.

Följande är en relevant artikel från tidningen Syre som skriver Annika Lillemet om livsmedelsproduktion som är relevant för diskussion.

Från Under ytan i tidningen SYRE
Självförsörjande tillsammans

I Tyskland finns ett system som låter invånare i ett område tillsammans investera i lokalproducerad mat, miljö och social nytta – regionalvärdesbolagen. Vi skulle kunna göra samma sak i Sverige, skriver Annika Lillemets.

Annika Lillemets
före detta riksdagsledamot (MP)

Dela

Detta är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna och inte tidningens.

Många verkar räkna med att mat på något magiskt sätt alltid kommer att finnas på butikshyllorna, oavsett vad som händer i världen. Men livsmedelsförsörjningen kan inte tas för given. Klimatkrisen, utarmningen av biologisk mångfald, krig och misshushållning med vatten och bördig mark utgör existentiella hot. Även om mat fortfarande finns i överflöd i Sverige – för den som har råd – är det av flera skäl problematiskt att vi är så beroende av importerad mat. Lantbrukarnas riksförbund har jämfört situationen 2022, då ungefär hälften av den mat som konsumerades i landet var producerad här, med 1988. Då låg siffran på 75 procent. I Finland ligger den på 80 procent. Där har man medvetet satsat på mindre jordbruk över hela landet, av beredskapsskäl och för att hålla landsbygden levande.

Kan inte äta vapen

Vi har goda förutsättningar att producera mer mat i Sverige. Men då måste svenska beslutsfattare, likt de finländska, inse att ensidigt fokus på militär upprustning är dålig säkerhetspolitik. Vi kan inte äta vapen. Asfalterad åkermark är oåterkalleligt förstörd. Och det är osolidariskt och ohållbart att snylta på andra länder. Exempelvis bidrar rika länders import av varor som kött, ris och avokado till vattenbrist i fattiga länder. Det finns heller inga garantier för att vi får fortsätta köpa utländska varor i en bristsituation. Storskaliga, industriella, ”effektiva” system för matproduktion har genom historien orsakat svåra skador på ekosystemen och utslagning av små jordbruk.

Lokalproducerad mat

Svaret på hur matförsörjningen kan tryggas är inte mer av det som orsakat problemen. Vi måste både ta vara på traditionell kunskap och tänka nytt för att säkra ekologiskt och socialt hållbar matproduktion. Och det duger inte att vänta på att de politiska och ekonomiska makthavarna tänker om utan förändringen måste komma nerifrån. Det finns många intressanta initiativ att inspireras av. Ett sådant är den tyske entreprenören och trädgårdsmästaren Christian Hiss ”regionalvärdesbolag”, på tyska Regionalwert AG (RWAG).

Området kring Freiburg i sydvästra Tyskland är ett rikt jordbrukslandskap, men en kartläggning visade att cirka 80 procent av maten som konsumerades i staden kom utifrån. Hiss blev allt mer frustrerad över svårigheterna han och andra lantbrukare stötte på, inte minst svårigheten att få kapital för att starta eller utvidga sin verksamhet. Samtidigt som konsumenter klagade över att de saknade lokalproducerad mat att köpa hade de lokala producenterna problem att få sina varor sålda i trakten.

Social innovation

Han bjöd därför in vänner från såväl staden som landsbygden till samtal kring frågan: vilket slags lantbruk vill vi ha? Och vem ska ha makt över det? Det visade sig att alla var eniga om målet: livsmedelssuveränitet i regionen, på ett ekonomiskt hållbart sätt för både företag och samhälle. Den praktiska lösning de gemensamt kom fram till var att bilda ett aktiebolag med uppgift att verka för detta.

Upplägget är rakt på sak. Invånare i trakten bjuds in att köpa aktier i företaget – Bürgeraktien (medborgaraktier). Pengarna investeras i företag i hela värdekedjan, från produktion till förädling och försäljning. En enskild företagare ska inte behöva göra allt själv. Exempelvis kan en bonde fokusera på sin odling, sälja sitt vete till en kvarn som maler det och i sin tur säljer mjölet vidare till ett bageri som bakar och säljer brödet till konsumenterna. Så får alla inblandade en mer rimlig arbetsbörda än om veteodlaren själv driver egen kvarn, bageri och gårdsbutik.

RWAG är mer än ett företag, det är en social innovation, som Hiss fått flera utmärkelser för. Mark, fröer, kapital och andra tillgångar ägs helt eller delvis av konsumenter och entreprenörer. Ett RWAG knyter samman stad och land. Det ses som ett slags ”new local deal”. Genom att några skjuter till kapital medan andra bidrar med sina kunskaper och idéer, tar människor gemensam kontroll över jordbruk och matproduktion i sin region. Detta arrangemang skapar en lokal, deltagande kultur av samarbete mellan olika grupper i samhället och gemensamt beslutsfattande. Aktieägarna förväntar sig inga snabba pengaklipp utan vinst främst i form av långsiktig tillgång på hållbart producerad mat och levande natur.

Räkna fram värdet

Partnerföretag i RWAG förväntas skapa ekologisk och social vinst. Men i det rådande systemet värderas inte sådant, utan ses som kostnader. Exempelvis är det billigare för en spannmålsodlare att köpa konstgödsel än att hålla egna djur och använda deras gödsel. Men värdet av nyttigheter som förbättring av jordens bördighet och minskat näringsläckage till vattendrag framgår inte i bokföringen utan ses som kostnader. Lika lite värderas omsorg om pollinerande insekter genom att avstå pesticider och rensa ogräs för hand. Och den lantbrukare som lägger tid och kraft på att utbilda lärlingar och därmed skapar social och ekonomisk vinst för regionen, när några av dess invånare får bättre chans att försörja sig, får också redovisa en minuspost i bokföringen. Hiss har tillsammans med lantbrukare och forskare tagit fram ett verktyg för att räkna fram värdet av olika ekologiska, sociala och regionalekonomiska tjänster som lantbrukare producerar. Det finns även versioner anpassade för Spanien, Egypten och flera länder i Latinamerika. Målet är att de lantbrukare som skapar samhällsnytta ska få skälig ersättning för det och det första steget är att sätta pris på dem.

Elegant och effektivt

Det första RWAG grundades 2006. Nu finns nio stycken varav åtta i Tyskland och ett i Österrike. Tillsammans har de fler än 5 000 aktieägare som samlat in mer än 15 miljoner euro, och knutit fler än 200 partnerföretag till sig. Efter att Hiss besökte Sverige 2019 skrevs en rapport om hur något liknande skulle kunna utformas här. Några initiativ kring crowdfunding för lantbruksföretag har startats. Men ännu har vi inget svenskt RWAG. Många som handlar mat i en rekoring eller köper in sig i ett andelsjordbruk borde vara intresserade av att även investera långsiktigt. Det är inte bara elegant utan effektivt att använda ett ohållbart systems egna institutioner, i detta fall aktiebolagsformen, för att uppnå en radikal förändring till det bättre. RWAG, eller samarbeten i liknande anda, skulle kunna göra stor nytta för naturen, lokalsamhällen och människors trygghet även i Sverige.